Ända sedan jag var liten har folk sagt åt mig att jag har så livlig fantasi. Det här har ibland varit kritik för att jag uppenbarligen sagt något mindre passande. Men ibland har jag fått den kommentaren med beundran och det är där jag väljer att lägga min fokus.
Min fantasi är så livlig att jag inte ens skulle kunna tänka mig en natt på Frammegården. Jag skulle se och höra spöken även om de bestämmer sig för att jag inte ska få se eller höra!
Det finns en massa studier om barn och fantasi men det är inte lika vanligt att man ser detta som något naturligt och bra hos vuxna. Jo, kanske vissa tv-serier där karaktärer får släppa loss sin fantasi som en del av berättelsen.
Men i verkligheten så kan ju vuxna som fantiserar mycket ses som lite frånvarande och konstiga. Det var fint när vi var barn men mindre önskvärt som vuxna.
Fast jag kan säga att min fantasi ändå bidrar med saker som att jag kan delta till 100% i skattjakt barnkalas bjuder på. Det tycker folk ändå är fint. Här är min fantasi och inlevelseförmåga något som gillas.
Summan av kardemumman för mig är att min fantasi är en tillgång och något som jag värnar av. So what om jag är lite frånvarande ibland. Det får det vara värt!